Mimis antikviteter och andra aktualiteter

Bordsskyffel och borste

2011-04-02T22:43:00.003+03:00

Ja, vad ska man kalla denna grej! Inte kan man ju kalla den sopskyffel och borste!! Ett fullständigt oumbärligt nyttoföremål ifall man tycker om att använda sig av bordduk på matbordet. Dessutom väldigt vacker som prydnadsföremål på väggen i matsalen.
Würtenbergische metallwarenfabrik hade sin storhetstid under sekelskiftet. Otaliga är de olika föremål som de tillverkade där. Olika metaller användes flitigt under jugenderan, och riktigt inne var Pläter, som ansågs vara minst lika fint som silver!
Jugendstilen med sina blomsterslingor och trollsländor pryder otaliga föremål som gjordes då. Idag är de riktigt populära som samlarobjekt.
På antikmässan i Åbo hittade jag denna uppsättning som är riktigt välbehållen. Dessbättre så hittade den hem till mig, som faktiskt också gärna använder mina föremål om det bara är möjligt. Min förra uppsättning av skyffel och borste åkte ut till sommarstugan förra sommaren eftersom jag behövde dem där, så jag hade faktiskt försökt hålla ögonen öppna efter ett nytt set hit till stan. Vackrare jugend kunde jag knappast ha hittat!

En otrolig vas!

2011-03-26T21:44:00.001+02:00

Jag har inte antikbloggat på ett år nu. Egentligen ganska tråkigt, men det har helt enkelt inte blivit av. Nu vill jag dock göra ett inlägg om en liten vas som jag köpte idag på antikmässan i Åbo.
Jag är totalt fascinerad av den här lilla utsökta vasen, och vet att jag har sett något liknande tidigare, kanske som ett föremål i antikrundan eller i någon antiktidning.
Jag placerar den någonstans kring Österrike och kanske ett eller ett par decennier in på nittonhundratalet. Jag tror bergsäkert att vi talar om en av de större namnen inom början av nittonhundratalets formgivning. Tyvärr är jag så osäker att jag inte vill nämna några namn.
Jag fann den i ett helt osannolikt stånd som jag knappast ens skänkte någon uppmärksamhet vid. Orsaken till att jag ens såg den var att jag var tvungen att gå fram och kolla in vad för lustiga spegelbilder det bildades i vasen.
Efter att jag hemma diskade den så lade jag även märke till att det är meningen att vasen skall stå mot ljuset mitt på ett normalt bord, för den är definitivt ännu vackrare inuti vasen. Där är mönstret skarpare och dessutom finns det en blå färg runt "blommorna" som inte syns utanpå.
Vasen är inte mer än kanske femton cm hög, men det var nog vas för hela slanten!
Jag har försökt fotografera den så att ni får en uppfattning om finesserna i den. Först tar vi helhetsbilden framifrån. Lägg märke till de små konkava slipningarna i blommorna redan nu!

Sedan då en bild ifrån insidan av vasen, lägg nu märke till skarpheten och den blå färgen som kommit till runt blommorna, även bottnen på vasen är läckert!

Och slutligen tog jag en bild in i en av de små blommorna! Se vilka små speglar man ser.

Om någon av er kommer ihåg att ni har sett en likadan eller snarlik vas någonstans, eller annars bara råkar känna till vad det är för en liten vas och vem som står bakom den, så skulle jag vara tacksam för all information jag kan få.
Man kan lugnt säga att jag är stormförtjust i mitt fynd!

Den syende damen

2010-04-25T09:49:00.008+03:00

Detta inlägg tillägnar jag dig Ewa-Christine på bloggen! Jag tror nämligen att du tycker om denna speldosa. Hon går på nåt sätt i stil med dina alster.
När man drar upp henne så spelar hon en melodistump ur An der schönen blauen Donau och ur något annat verk som jag inte känner igen. Rörelsen hon åstadkommer är naturligtvis att hon syr på sin svarta spetsduk.

Här är en närbild på hennes vackra huvud, med den fina frisyren.

Hon sitter bekvämt på sin speldosebox som är i grön plysch. Där ser ni också uppvridningsmekanismen.

Hon har hängt med mig sedan tidigt åttiotal och igår flyttade hon in i ett vitrinskåp som jag tagit ner ifrån vinden och målat om. Där blir hon mindre dammig än på sin tidigare plats. En charmig antikvitet med lite ålder på nacken.

Tyska majolikatallrikar

2010-04-18T10:38:00.015+03:00

Idag tänkte jag visa mina majolikatallrikar som hittat hem till mig igenom åren!
De hör till kategorin antikviteter som kanske är lite "ute".
Allt började med en tallrik som hängde i mitt föräldrahem, som jag då naturligtvis alltid tyckt om. Det är då denna skönhet!

På min första resa till Danmark i början av åttiotalet hittade jag samma tallrikar i en annan färg.

Därefter kom denna med tulpaner emot, först som stor, och senare som liten assiett.

Ännu en färgskala!

Denna med krasse är tyvärr lite kantnaggad, men om man är samlare så är man! Dessutom så älskar jag krasse!

På ett så prosaiskt ställe som torget i Dalsbruk kom denna emot. Antiksamlaren har aldrig tråkigt. Var som helst kan man fynda.

Även snälla syskon kan glädja sin syster med fynd. Denna fick jag av min syster.

Denna skönhet fann jag i förrgår i min närmaste köp- och säljaffär. Gissa ifall jag blev glad. Dessutom är ju färgen så fin, förutom att näckrosor alltid är höjdare. Den har ännu inte ens kommit upp på väggen.

Denna servis, stor tallrik och 12 små köpte jag på auktion.

Kvar blir två stycken kakfat, mera näckrosor.

Underbart vacker glaskanna

2010-03-21T12:08:00.003+02:00

Jag besökte antikmässan i åbo mässcentrum igår på förmiddagen. Med mig hem följde denna underbart vackra glaskanna.
Jag tror den kan vara av engelskt ursprung, av samma åsikt var även mannen som sålde den till mig. Själv hade han lite svårt att skiljas ifrån den. Han hade köpt den för femton år sedan och tyckte det var lite ledsamt att skiljas ifrån den, men jag tröstade honom med att den nog kom till ett hem var den skulle trivas.
Glas är min passion. Vackert glas har jag alltid lika svårt att motstå.

Antikmässan i åbo är nog ingen höjdare, men eftersom man i åbo inte är så bortskämd med antikviteter så är det ju roligt att få se lite sådana även på hemmaplan så att säga.

Härlig jugendweekend

2010-03-04T23:59:00.018+02:00

Jag blev av min barndomsväninna Eva bjuden till hennes släktgård. Det var en upplevelse helt i min stil!! Huset var byggt 1901 och naturligtvis byggt helt i finländsk jugendstil.
Härliga kakelugnar att njuta av.

/

Den mest fantastiska aula med härliga jugenddetaljer!

Den mest robusta toalettstol jag då någonsin sett!

Se vilka härliga rum, med olika detaljer!

Detaljer i taket.

Detaljer runt en dörröppning!

En underbar glasveranda!

Här skulle jag ju så gärna bo! Men redan att få vara på visit var helt härligt. Tack Eva!!!!!!

Stöd min dotters strävan för billigare migränmedicin

2010-02-06T15:50:00.002+02:00

Till vår bestörtning läste vi i Hufvudstadsbladet att folkpensionsanstalten har beslutat att dra bort understödet för migränmedicinen Maxalt rapitab och Zomig nasal.
Detta betyder i praktiken att en oerhört dyr medicin blir ännu dyrare för migränkroniker. Det är också helt klart att denna medicin inte är utbytbar mot en billigare sort. Det har vi i praktiken konstaterat med min dotter. De andra sorterna som vi naturligtvis har prövat är helt effektlösa.
Jag tycker att det är svinaktigt att en enda migräntablett kostar 8 Euro. I vissa perioder har min dotter varit tvungen att ta flera om dagen många gånger i veckan.
Min dotter har nu startat en adress som hon ämnar lämna in till vederbörande myndighet när hon kommit upp till 1000 namn.
http://adressit.com/migreenilaakkeet är adressen. Jag skulle vara väldigt glad ifall mina finländska läsare skulle skriva på denna adress!

Glasservis i jugend

2010-01-30T13:43:00.006+02:00

Mina första delar till min glasservis i jugendstil har jag köpt i Helsingfors för ca 25 år sedan. Jag blev helt stormförtjust och fick hjälp av min mamma med att finansiera den. Den kändes ganska dyr, tror jag betalade runt 800 mk för en låda med glas.
Något dåligt köp var den nog definitivt inte, eftersom jag nu har sett delar av den på två olika antikmässor i Helsingfors, där priset per glas varit över trettio euro. Själv har jag senare kompletterat den till helt galna priser. De billigaste glasen, vill jag minnas att jag hittade för 2 euro stycket här i Åbo i en hopplös affär. Tyvärr bara några få!
Om jag inte minns fel så heter den Sampo och är tillverkad vid riihimäki glasbruk. Tyvärr har jag förlagt kopian som jag tog då jag hittade fakta om den i en biblioteksbok.
Finns det något som jag tycker är roligt, så är det att duka vackert till fest. Och stiliga glas hör definitivt till.

Ps. Jag blev färdig med mina studier och fick ut mina papper den 31.12.09
Det känns otroligt skönt!

Mimi studerar fram till nyår!

2009-11-10T23:10:00.002+02:00

Tänkte jag skulle lämna en liten rapport så att ni inte blir oroliga. Jag återkommer med förnyad energi troligtvis någon gång efter jul! Jag hinner tyvärr inte heller läsa och kommentera bloggar. Jag har studietid kvar vid högskolan till nyår, och tar mej nu samman och gör en kraftansträngning. Tänkte jag skulle bli färdig före jag fyller femtio......

En rysk art nouveau dosa

2009-10-20T21:27:00.004+03:00

Jag har väldigt få ryska antikviteter. Denna dosa är köpt långt före "den ryska boomen", någongång i början av åttiotalet.
Egentligen så är det min mamma som har köpt den. Jag var med henne i Helsingfors och gick runt i antikvitetsaffärer, snäll som hon var så köpte hon den till sina egna samlingar, kanske mest för att hon såg hur förtjust jag blev i den. Mitt i studierna var ju inte min egen ekonomi den bästa. Sedermera fick jag den tror jag till min fyrtioårsdag. Gissa om den var välkommen hem till mej!
Tyvärr så märkte jag just att jag på dagen fotograferade den enbart rätt uppifrån, så man inte alls ser proportionerna och det vackra mönstret på sidan.

Två fotografiramar

2009-10-17T08:42:00.006+03:00

Idag visar jag två stycken fotoramar designade av signaturen T P eller något liknande. De är drivna i koppar.
Jag har köpt dem med flera års mellanrum, den större i Åbo och den mindre på antikmässan i Helsingfors.
De representerar för mej typisk finsk jugend. Om man ser på jugendhusens ornamentering i Finland vid den här tiden så bär de samma formspråk som mina ramar.
Jag tycker om ramar, för då får jag lägga ut bilder på gamla släktingar. I den större ramen har jag valt att lägga min mormors studentfotografi. Vem damen i den mindre ramen är vet jag faktiskt inte. Möjligtvis någon väninna till min mormors fyra systrar, de var alla ogifta så vi har gott om fotografier i lådorna.

Quittenbaums katalog

2009-10-08T12:23:00.005+03:00

Vårens och höstens katalog.

För ett par dagar sedan kom det en tegelsten med posten. Dags för quittenbaums jugendstil-art decó auktion den 20 oktober.
Jag har kostat på mej dessa underbara auktionskataloger, för här ser man vad som verkligen finns i jugend. Köper man en bok om jugendstil, får man ju helt underbara bilderböcker, men mest med museiföremål som återkommer i bok efter bok.
Här kan man hitta sådant som man har samlat på sej i lådorna, men som man kanske inte väntar sej att är riktiga samlarföremål. I en tidigare auktionskatalog berättade jag att jag fann mina klädkrokar som hänger i tamburen till ett vansinnigt pris. Riktigt lika skojigt var inte igenkännandet denna gång, naturligtvis fanns där grejer som jag har som jag alltid väntat mej att hitta i en sådan katalog, men en udda sked som jag någongång köpt var ju en trevlig överraskning.
Skeden är ju naturligtvis i pläter och i katalogen finns fiskbestick i samma serie. Auktionsnummer 638. Roligt!!

Österrikisk tallrik

2009-10-04T20:02:00.003+03:00

Den här tallriken fick jag av en väninna som liksom jag brukar springa i antikaffärer. Den har baksidan full av stämplar, så hon uppfattade att den var intressant för mej. Och förvisso är den det.
Den hör till en matservis som är skapad av en av jugendstilens främsta namn, arkitekten Joseph Maria Olbrich (1867-1908) hemmahörande i Österrike.
Han grundade tillsammans med bl.a. Gustav Klimt, Koloman Moser och Josef Hoffman Wiener sezessionen.
Senare blev han professor i Darmstadt där han grundade en konstnärskoloni som allmänt kallas Darmstadtskolan.
Det är ganska roligt att man ännu kan hitta enstaka exemplar ur sådana serviser för struntsummor. Efter att ha forskat omkring på internet konstaterade jag att de betingar betydligt högre summor i mellaneuropa, och tycks där vara ganska eftertraktade.

Millefiorivas

2009-09-30T10:35:00.004+03:00

Efter att ha bloggat bara i trädgårdsvärlden under sommaren,så är jag nu tillbaka här igen.
Jag beslöt att börja med mitt sista fynd på våren.
Denna lilla pärla fann jag i min närmaste köp- och säljaffär för en struntsumma.
Eftersom jag är så där vansinnigt förtjust i glas så flyttade den omedelbart hem till mej!
Jag kan lugnt säga att jag inte vet något om den annat än att den förstås är utförd i millefioriteknik och möjligtvis då hör hemma i Italien.
Enligt försäljaren kom den ifrån ett antikhandlarhem, och de andra grejerna som han visade därifrån vet jag att är eftersökta föremål, de intresserade dock inte mej.

Den förfärliga vasen!

2009-05-18T21:04:00.005+03:00

Mina farföräldrar tyckte hjärtligt illa om den här vasen. De fick den på trettiotalet av min farfars storasyster Gerda, när hon kom ifrån Paris. Kanske det berodde på att de tyckte hela faster Gerda var en besvärlig person, hon var synnerligen bestämd av sej och var säkert ganska bestämmande över sin yngsta bror!
I varje fall så berättade hon när hon gav den att det var av det finaste glaset man kunde köpa i Paris! Min farfar tyckte bara den var förfärlig och berättade för min mamma när han tog fram den långt inifrån skåpets vrå, att medan Gerda levde så försökte de alltid ställa den lämpligt vid någon dörr eller på yttersta kanten av hyllan, för att den hoppeligen skulle falla i golvet och gå sönder!
Jag har känslan av att den faktiskt inte skulle ha gått sönder av att flyga i golvet, för den är av ett verkligt tjockt vackert glas.
Enligt mej är det en vas gjord av den välkända firman Daum i Nancy. Daumglaset har den typiska matta ytan och murriga färgskalan.

Jugendbrosch

2009-05-05T10:32:00.003+03:00

Den här jugendbroschen har jag köpt verkligen tidigt. Jag tror jag var i tjugoårsåldern när jag var på en auktion i Åbo med min mamma.
Den hör till mina käraste jugendgrejer.
På olika mässor och i antikhandlar har jag sedan dess sett otroligt många av den här typens ganska stora jugendbroscher till salu. Men inte en har kunnat mäta sej i utseende med min egen.
Jag är ganska säker på att den är designad av ett lite större namn, men vem som döljer sej bakom den vet jag inte.
Naturligtvis är den silverstämplad med 830S, sedan så är den då registreret, som det står, jag har alltså inte skrivit fel! Och slutligen är där ett lejon i en typs sköld.
Mellaneuropeisk är den definitivt. Stenarna kunde jag ju gå till närmaste guldsmedsaffär och fråga vad det är, någonting typ månstenar kanske, absolut inget dyrbart.
Det här är ett smycke som jag aldrig skulle hitta på att använda. Dagens mode passar helt enkelt inte ihop med sådana här prenikor. Men den pryder definitivt sin plats i en jugendsamlares hem.

En liten keramikvas

2009-04-22T12:16:00.005+03:00

Den här keramikvasen har också tillhört min mammas moster. (Tidigare inlägg med minnesalbum handlade om henne.)
Den har en härlig stor signatur som vållade mig huvudbry i verkligen många år. Jag hade den med mej till experter och mässor. Ingenting hjälpte. Signaturen verkade som ett olöst fall, ända tills jag av min syster i julklapp fick den helt utmärkta boken Taidekeramiikka Suomessa, numera även utgiven på svenska Keramikkonsten i Finland av Åsa Hellman.
Där äntligen fanns signaturen upptagen i signatursförteckningen. Signaturen tillhör Viivi von Schrowe-Kallio som levde mellan 1892-1973.

Den här lilla vasen är tidig, stilmässigt är vi inne i början av seklet, typ 1910-20.
Jag väntar ännu på att någongång få se något annat som hon har gjort. Under alla mina år som samlare och springare i antikaffärer och på olika mässor har jag aldrig sett något annat av henne. Intressant!

Missionärens keramikburkar

2009-04-15T14:21:00.006+03:00

Idag köpte jag två vackra keramikburkar. De är ett precis likadant par. Jag tycker de är oerhört vackert målade och har en tillverkningssignatur undertill.
Försäljaren berättade att de kommit ifrån ett missionärshem, han hade till och med ett fotografi i ram, på mannen ifråga. Ett barnbarn till missionären hade sålt burkarna och lite andra saker till affären.
Det är alltid roligt med lite historia bakom saker man köper.
Jag vet inte riktigt var i europa de hör hemma. Om jag fritt skulle gissa, så skulle jag tippa på österrike. Tidsmässigt tror jag vi talar om tjugo-trettio-talet, men säker är jag inte.

Ändring i inlägget gjord 16.4.09
Jag är helt överväldigad. Internet är en sådan oerhörd källa till kunskapsspridning! Igår kväll lade jag upp bilder på mina burkar och deras stämpel på forumet Precis en sådan. Och idag när jag kollade det hela hade jag då fått svar! Burkarna är gjorda av Feinsteinzeugfabrik Julius Paul & Sohn i Bunzlau. Fabriken verksam mellan 1893-1945. Dekorationen på locket kallas Pfauenaugen, dvs påfågelsögon och dessutom finns samma mönster som det på mina burkar på omslaget till en bok om fabriken som heter Bunzlauer Keramik. Otroligt!!!

Mossi Löllös Minnesalbum

2009-04-07T09:08:00.005+03:00

Min mammas moster hette Hjördis, men i vår familj kallades hon för mossi Löllö.
Mina minnen av henne är relativt diffusa, hon dog när jag var i de lägre tonåren.
Mamma hade den härligaste kontakt med henne. Pga. att Löllö var ogift, så var mamma för henne som en dotter hon aldrig haft.
Denna Löllö var en oerhört stark person, hon hade en väldigt bra tjänst på ett stort företag i Helsingfors. Eftersom hon inte hade familj så reste hon ganska mycket, bl.a. besökte hon Kanarieöarna på trettiotalet.
Framför allt har hon varit släktens estet. Hon tyckte om vackra ting, och hon hade också råd att köpa dem.
Eftersom min mamma var den enda arvingen efter henne, så har alla hennes saker kommit i vår familjs ägo. Bl.a. Friedl Holzer Kjellbergs puderdosor och det vackra skrinet var ursprungligen hennes.
Jag leker ofta med tanken på att hon säkert skulle ha varit otroligt nöjd med att veta hur förtjust jag är i de av hennes saker som har funnit sin väg till mitt hem.
Det här minnesalbumet som jag visar er idag, måste vara av de äldsta grejer som finns kvar efter henne. Det som jag tycker är roligt, är att man här ser just exakt hur japansk-influerat sekelskiftet 1800-1900 var.

Löllö fick det här albumet av sin storasyster Lisi, som tyvärr dog i tuberkulos.
Tidigare hade också flickornas pappa dött av samma sjukdom, liksom en syster till. Också Löllö vistades en tid av sitt liv på sanatorium, men kom därifrån med livet i behåll.

Många av Löllös vänner har illustrerat sina verser, Den här flickan som illustrerat sin vers med två träd är Hilda Westerholm, hon är syster till en känd finländsk konstnär Victor Westerholm.

Min systers allmogekista

2009-04-03T08:59:00.002+03:00

Den här kistan ropade min syster in på auktionsverket för ca en månad sedan. Hon har ett lite större projekt på gång. Hon har flyttat ner ett 1800-tals hus ifrån Österbotten till vår ö i Åbolands skärgård.
Det har varit väldigt spännande att se det här huset växa fram, det är långt ifrån färdigt.
En av de roligaste sakerna är förstås inredningen. Trots att man absolut ännu inte kan föra några möbler dit, så är det helt tillåtet att planera och göra lite inköp.
Det är mycket möjligt att den här kistan aldrig ens kommer att åka dit, för se hon blev så förtjust i den, så att den fungerar som soffbord just nu!
Just nu tycks allmoge vara totalt ute! Vilket ju är tur med tanke på priset. I Finland hade en sådan här kista varit betydligt dyrare än det hon fick betala för den.
Det som höll på att göra inköpet betydligt dyrare var transporten till Finland. Dagen efter auktionen började jag höra mej för, hur vi skulle få den över ifrån Stockholm till Åbo.
Det bolag som auktionsverket rekommenderade skulle ha tagit över 5000 kr för transporten, vilket skulle ha varit betydligt mera än vad kistan kostade. Men efter lite googlande, hittade jag en mindre transportfirma som annonserade på nätet med speciellt transporter mellan Finland och Sverige. Ringde dem och hade turen att få på tråden en man som satt och väntade på att få åka ut ifrån Sverigebåten(Finlandsbåten), så det hela resulterade i att han hämtade den till Helsingfors för 100 euro och lastade av den i våra vänners garage, där den sedan fick vänta på att min systerson hade vägarna förbi.
Kulfötterna är av senare datum än själva kistan, de är fixade någongång på 1940-talet, alltså 100 år senare än själva kistans ålder.

Projekt vindspel!

2009-03-28T17:58:00.011+02:00

Nu måste jag börja med att erkänna att jag inte vet vad den här grejen heter på svenska. Försökte slå upp ordet vindklocka i svenska akademins ordlista, men den kände inte till ordet, så jag antar att det heter något annat. Blev just informerad av Bea i bloggen Daggdroppen att det heter vindspel. Och naturligtvis känner jag nu igen namnet! Tack Bea!!!
I varje fall så är jag lite av en trädgårdstok, förutom antikvitetsintresserad, så jag blir varje gång urlycklig när jag hittar något som passar ute i trädgården.
Uppriktigt sagt så trodde jag att den här typens grej var en senare "uppfinning", så jag blev nog ganska förvånad över att hitta en i just jugend-stilen. Min tippning är att den är av tysk tillverkning, men jag kan förstås ha helt fel.
Så här eländig såg den ut vid köptillfället:

Skall jag nu riktigt erkänna hur det var, så förstod jag ju inte ens att den var gjord i mässing. Jag tog några bilder under arbetsskedet, så ni förstår hur otroligt roligt det var att se den så att säga växa fram!

När första röret var putsat hade jag redan ganska ont i händerna, den mörka beläggningen satt otroligt hårt fast, antagligen beroende på att den ju varit ute i regn och rusk i nästan ett århundrade.

Tog även en bild på bara övre delen för att ni skall en bättre uppfattning om mönstret.

Cirka fyra timmar tog det mej att putsa den, idag har jag alldeles spänd nacke och muskelvärk, men det var definitivt värt besväret.
Efter många års fyndande av eländiga gamla smutsiga metallgrejer, med de mest gräsliga beläggningar så finns det ett enda botemedel. Det urgamla finska putsmedlet Sampo, i kombination med gamla trasor. Har prövat på allehanda moderna motsvarigheter, men när det riktigt kniper duger bara Sampo.

Så otroligt roligt!

2009-03-25T11:32:00.002+02:00

Jag fick en utmärkelse av Libby på femtiotalsjakten!
Det känns extra roligt att få den just av henne, för just hennes blogg andas en sådan otroligt genuin känsla för femtiotalet, att hon fått mej också alldeles inspirerad!
Jag vill ju gärna ge utmärkelsen vidare, och har av alla underbara blogger som jag följer med valt ut:

Rubens rabatter
Antikvitetsbloggen
Huset på landet
Leta Retro

Eftersom det känns så personligt att få en utmärkelse, så beslöt jag mej för att visa något väldigt personligt idag.
Det här smycket hänger alltid runt min hals! Det var kärlek vid första ögonkastet, jag är helt enkelt sådan att jag precis vet vad jag tycker om, har använt det dag och natt sedan dess.
Köpte det i Paris för ett antal år sedan. Franskt emaljsmycke ifrån Limoges, början av 1900-talet.

Keramikern Friedl Holzer Kjellberg

2009-03-23T22:09:00.011+02:00

En av de främsta finländska keramikerna enligt mej, är den i Österrike födda Friedl Holzer Kjellberg (1924-93). Hon knöts till Arabia redan som 19-åring, genom att systern som var bosatt i Finland preliminärt talat med fabriksledningen om en arbetsplats för henne.
Hon studerade i konstindustriskolan i Graf, som på sin tid ansågs som en modern institution, med starka influenser ifrån Wiener Werkstätte, som å sin sida var inspirerad av Bauhaus.
Överst ser ni ett skrin i krakelerad fajans ifrån 20-talet. Härunder två puderdosor i metall med emaljmålning ifrån samma tid.

Den här skålen hör till hennes 50-60-talsproduktion. Från och med fyrtio-talet började hon själv blanda och provbränna sina glasyrer i fabrikens laboratorium för att få fram praktfulla nyanser i turkos och rött.
Hon belönades med en guldmedalj 1954 i triennalen i Milano där begreppet Finnish Design skapades.

Här ser ni exempel på två olika signeringar. En ifrån tiden före 1934, då hon gifte sig till namnet Kjellberg, och sedan en signering ifrån det serietillverkade risporslinet.

Om man talar om Arabia och Friedl Holzer Kjellberg, så är det ett måste att man presenterar hennes risporslin. I början av trettiotalet såg hon en liten kinesisk skål i risporslin ifrån Qianlong-perioden. Hon hade fria händer att experimentera på Arabia, och det gjorde hon också i de följande tio åren. Inte före 1942 visades det första risporslinsföremålet upp. Så småningom grundades en helt egen risporslinsavdelning på Arabia, som bäst arbetade 20 kvinnor på den avdelningen.
Risporslinet blev en succé som exporterades mycket till Sverige och mellaneuropa. Man ser ofta på de svenska auktionsverken risporslinsföremål.
Allt som allt arbetade Friedl Holzer Kjellberg i 46 år vid Arabia.

Källan till informationen i detta inlägg är ifrån en utställningskatalog som jag köpte på designmuséet i Helsingfors, då de hade en Friedl Holzer Kjellberg utställning där för ett par år sedan.

Vackra parfymflaskor

2009-03-21T14:14:00.003+02:00

Klicka gärna på bilden för att se detaljerna bättre!

Jag var idag på antikmässa här i Åbo. Den brukar vara ganska tråkig, så jag tog inte kameran med. Naturligtvis så ångrade jag mej genast. Två härliga bilar ifrån femtiotalet fångade genast min uppmärksamhet. Jag är barnsligt förtjust i sådana. Ena var dessutom en liten lastbil, ännu roligare.
Nåväl, jag gick ganska länge runt och tittade, förrän jag hittade de här små parfymflaskorna. Den ena är Orrefors, signerad Vicke Lindstrand och den andra är helt enkelt urläcker med sin fågelpropp.
Jag har en väninna som samlar parfymflaskor, men jag vet inte om jag skall avstå ifrån dem ännu. Men och andra sidan så vet jag ju att jag har en present till henne sen när hon fyller jämna år.

Royal Doulton

2009-03-17T20:10:00.004+02:00

Den här vasen är det sista föremålet jag köpte på mässan i Helsingfors. Jag hade sett den redan på en mässa i Åbo i januari och blev så glad då jag återsåg den. Under tiden hade jag tagit reda på lite mer om den.
Royal Doulton är ett bolag som ursprungligen startat i Lambeth, England 1815 och sedan fick rättigheter att använda epitetet "Royal" vid sekelskiftet 1800-1900. Fabriken lades ner 1956. Engelsmännen är väldigt förtjusta i Toby Jugs, i mina ögon fruktansvärt fula någonsorts muggar med t.ex. sjömansansikten. Doulton-fabriken har gjort massvis med sådana keramikföremål.
Den här vasen är tillverkad mellan 1887 och 1891. I den ser jag tydliga drag av den engelska arts and crafts-rörelsens mönster. Den store mannen inom den rörelsen var ju William Morris, vars mönster ännu lever kvar i tyger, tapeter mm.
Vasen har härliga tydliga stämplar. En rund Lambeth Doulton faience-stämpel förutom numreringar och konstnärssignaturen LW.

Tsarfamiljens möbler i vardagsrummet

2009-03-15T11:39:00.004+02:00

På Bukowskis i Finland trodde man inte sina ögon när man vände upp och ner på det försilvrade möblemanget som hämtades till vårauktionen. De rödmålade inventarienumren avslöjade att det var frågan om tsarfamiljens möblemang ifrån vinterpalatset.
Bolsjevikerna hade sålt möblerna på tjugotalet till en finländsk familj, som alltså i tre generationer suttit på möblemanget utan att förstå vad de suttit på!
Förra gången det begav sej, för elva år sedan, såldes ett empiremöblemang som också stått i vinterpalatset till en amerikansk samlare för 250 000 euro. Också av Bukowskis.
Fyra objekt ifrån möblemanget är ännu på villovägar.
Möblemanget är i Louis XVI:s anda berättar Kari-Paavo Kokki, expert på ryska möbler.
Han som ritade möblerna hette Nabokov och de tillverkades 1894 i möbelmästaren Svirskys snickeri i S:t Petersburg.
Det här är ett sammandrag av tidningen Hufvudstadsbladets artikel den 13 Mars.

Jugendhus till salu

2009-03-14T14:48:00.006+02:00

I gårdagens tidning har vi fått läsa att det före detta stadskansliet i Åbo är till salu. Hela stenhuset.
Jag tror huset är ritat av Frithiof Strandell (1865-1925), den främsta jugendarkitekten i Åbo. Jag hoppas ju att den som köper huset förstår att återställa det i dess ursprungliga skick.

Vanligtvis så är jag helt nöjd med min relativt lilla lön, och förhållandevis enkla liv, men nu skulle jag kunna instämma i sången "If I were a rich man"... Mest för att förhindra total skövling av ett superfint hus, och tänk så underbart det skulle vara att kolla upp de urprungliga interiörerna. Man kan bara hålla tummarna för att det blir en vettig köpare.
Men mycket värre kan det ju inte bli än stadens t.ex. inglasade hörndörr eller de fula alarmanordningarna som syns på pelarbilden.

Formskön glasvas

2009-03-12T12:21:00.003+02:00

Jag är just nu inne i en "glasperiod". Så på mässan i Helsingfors så var glaset det som mest fångade min uppmärksamhet. Glas är oerhört vackert, och det finns så många metoder att bearbeta det på.
Den här glasvasen blev jag fångad av. Den har en så underbart rolig form, och dessutom så har den ett vackert glas.
Som vanligt så skulle jag gärna vara utrustad med flera starka lampor och helst av allt lite naturljus utifrån solen, men vad göra då det är totalgrått ute!
Glas borde alltid få stå så att solljuset kan lysa igenom det, men jag vill ju så gärna visa vad jag köpte på mässan, så jag tror helt enkelt att jag fotograferar om den senare i vår.
Också den här vasen är gjord i början av nittonhundratalet. Troligtvis någonstans i mellaneuropa. Mera än så vågar jag inte gissa.

Den internationella kvinnodagen

2009-03-08T10:28:00.006+02:00

Denna jugendkvinna får representera den internationella kvinnodagen här på min blogg. Hon är i mina ögon rätt så internationell. Ursprungligen född i Tyskland på Würtenbergische metallwarenfabrik, troligtvis emigrerat någongång under nittonhundratalet till Sverige och nu då flyttat till mej hit till Finland.
Jag antar att det är en ställning för salt- och pepparkar, men om någon har bättre vetskap så säg till.

Det har getts ut böcker om WMF som tillverkarnamnet förkortas, och en sådan skulle jag väldigt gärna vilja ha. Jag får väl börja leta runt lite på nätet efter en sådan. Jag har ett flertal tenn- och kopparföremål som är gjorda av den fabriken. Så det börjar kanske bli dags att ta reda på lite mera.

Slutligen vill jag önska alla övriga kvinnor ute i etern en riktigt trevlig kvinnodag!

Antikmässan i Helsingfors

2009-03-07T23:15:00.005+02:00

Jag startade halv åtta i morse iväg till Helsingfors med min syster. Vi åkte till antikmässan i "gamla hamnen" i Helsingfors.
Mässan var helt trevlig, men ganska lite folk var i farten. Man märker tydligt att det är recession på gång!
Några trevliga saker kom med mej hem i kassen, jag skall förevisa dem senare här på bloggen sen när jag har fotograferat dem ordentligt.
Förutom antikviteter så kom jag också denhär gången hem med jättenyttiga kontakter! Jag träffade på en person som har stor kännedom om Sparres möbelproduktion. Marketta Tamminen, pensionerad musichef ifrån Borgå museum. Hon lovade att jag får skicka henne bilder på två skåp som jag har som jag tror är ritade av Sparre!
Och sedan hittade jag en specialist på Tapio Wirkkalas Rosenthal-produktion, som lovade hjälpa mej med att datera min brorsdotters servis, och som själv var jättenyfiken på den och absolut ville att jag skulle mejla honom bilder på den! Alltid roligt att utbyta information!
Här kommer några bilder ifrån mässan. Först ett helt fantastiskt roligt kasperdockshuvud! Jag hittade inte bara riktigt på vad jag skulle göra med det, så för min del fick det bli kvar, men en stund senare när jag gick förbi så hade någon annan redan fallit för det!

Den här österrikiska majolika-krukan i ren tidstypisk jugend var ganska svår för mej att lämna kvar, men priset på över 300 euro var på tok för högt för mej.

Sigill ifrån jugendtiden

2009-03-04T11:37:00.003+02:00

Bland med mina prylar finns det naturligtvis ganska mycket grejer som man egentligen inte mera använder idag, till dem hör naturligtvis sigillen.
Det är egentligen lite synd att brevskrivning i gammaldags bemärkelse inte mera förekommer. Vad finns det kvar som berättar så mycket om svunna tider som just brev.
Vi upplever alltid nostalgi då vi ser ett vackert gammalt brev.
Nu skall vi föreställa oss vad som ger en bild av vårt liv idag om hundra år!
En cd, som knappast fungerar.. färgfotografier som har förstörts, medan gammaldags svartvita ifrån ett sekel tidigare nog finns kvar!
Naturligtvis har ju museiverk världen över sett till att det finns kvar dokumentation också ifrån vår tid, men jag menar sådant som de flesta kan hitta hemma i sina lådor idag.
Ibland undrar man om utvecklingen egentligen har gått framåt!

Små ramar inköpta på resor

2009-03-02T12:46:00.005+02:00

När man reser så är det allra lättast att ta med sej hem små grejer. Jag har en enda gång köpt en riktigt skrymmande grej, efter många om och men gick det bra, men det sista som hann hända med mitt paket här i åbo på flygstationen, var att knarkhunden (en 30-40 kg:s bjässe)trampade rakt på mitt fragila paket (prytt med fragile-texter, glassymboler mm.). Som tur var så klarade tavlan sig, och var hel!
Nåväl jag har i varje fall lärt mej att komma hem med småsaker i handväskan. Det är mindre nervöst så.
Alla de här små ramarna har jag köpt på olika resor. Den fyrkantiga emaljramen och den lilla röda med mönsterinlägg i andra färger är köpta i Paris, den ovala lila ramen tror jag kom hem med ifrån Köpenhamn och metallramen är köpt i Stockholm.
Jag har dem framför mej varje gång jag bloggar, de står på skrivbordets hylla brevid datorskärmen.
Två av ramarna har fått bilder av min farmor i sej, de andra två hade så fullständigt ljuvliga foton färdigt i, så jag inte haft hjärta att byta ut dem. Den ovala ramens lilla flicka med famnen full av rosor är helt bedårande!

Det lönar sej att följa med nätauktionerna!

2009-02-28T11:23:00.005+02:00

Den här tyska servisen formgiven av Tapio Wirkkala, som hör till de hetaste namnen inom Finländsk formgivning hittade jag på www.lauritz.com för ett par dagar sen. Utropspriset var väldigt lågt och servisen var belägen i Tyskland.
Jag har nog lagt in bud på enstaka föremål på den auktionsfirman förut, men tanken på att få hemtransporterad till Finland en servis på ca 80 delar kändes nog lite övermäktig. Vad kan kostnaderna bli och hur mycket är sönderslaget vid framkomsten.
Irriterad över att lämna fyndet år sitt öde, ringde jag till min bror som också är intresserad av bra grejer. Hans dotter bor i Tyskland och han sade att hon nog skulle kunna förvara den till mej.
Nå, det kändes ändå en aningen övermäktigt, så igår när det var 6 timmar kvar så ringde jag honom igen och frågade om inte dottern skulle kunna tänkas vara intresserad, nu var ju priset uppe i häftiga 55 euro! Brorsan beslöt att ringa sin dotter, som faktiskt tyckte om servisen, så det hela slutade med att fadern köpte sin dotter en servis för det otroliga priset av 65 euro, dvs mindre än 1 euro per del. Naturligtvis tillkommer ju vissa omkostnader, men här i Finland skulle nog en servis av Tapio Wirkkala slå ganska högt, det är jag helt övertygad om.

Får det vara en kopp kaffe?

2009-02-26T12:27:00.005+02:00

När jag bjuder på kaffe, vill jag gärna att upplevelsen också är estetisk. I varje fall ibland. De här kopparna är mina favoriter.
Jag är ganska säker på att de är tyska. Mönstret hör hemma där. De har faktiskt en liten stämpel under faten, men vilken tillverkare det är vet jag inte.
Jag köpte dem i en osannolik antikaffär ute på bondvischan mellan Åbo och Björneborg. Man väntar sej egentligen ingenting av en antikaffär i en liten helfinsk by, så förtjusningen var stor när det visade sej att ägarinnan är svenskspråkig och väldigt trevlig. När dessutom antikaffären innehåller en massa saker av intresse så blir man ju verkligen glad.

Skedarna som är stämplade Wurtenbergische metallwarenfabrik (andra bokstaven tyskt y) är naturligtvis gjorda i tidens modematerial, pläter. Få uppskattar materialet idag, vilket är synd. För min del är det lika användbart som silver och designen på föremålet är ju enlig mej det som avgör!
Jag börjar så småningom bli väldigt irriterad på att inte ha en ordentlig systemkamera. Som dotter till två fotografer så är jag pinsamt medveten om kvaliteten på bilderna.

Reseminne ifrån Paris

2009-02-21T12:21:00.005+02:00

Vart jag än reser, så är det alltid ett måste att hitta landets antikvitetsaffärer. I Paris är det förstås antikmarknaden vid Clignancourt som gäller. Där finns ju loppis också...
Naturligtvis går jag gärna också till dyra antikaffärer, men min ringa reskassa brukar inte tåla några inköp där.
Det roliga med clignancourt är ju bredden på utbudet! Och vilka härliga saker man ser där, den typens föremål som åtminstone inte finns till salu i Finland.
När jag var där med min dotter för fyra år sedan hittade jag den här ljuvliga aftonväskan i sin originalkartong. Just en sådan grej som får mig att bli riktigt glad! På kartongen står det att den ursprungligen är inköpt på New Bond Street i London, ifrån firman J. Duvelleroy.
Definitivt njuter jag mera av den här än av ett miniatyreiffeltorn :)

Puderdosa fyndad i Salo

2009-02-16T13:13:00.003+02:00

För ganska många år sedan hittade jag den här puderdosan på en s.k. antikmässa i Salo. Den kostade just ingenting, förmodligen trodde försäljaren inte ens att det var silver. Det stod ju bara "sterling" på den, inget om silver eller så....
Jag insåg genast att den var dansk, och hoppades ju på Georg Jensen förstås, men svaret kom inte förrän i höstas, då jag hittade en bok på biblioteket som hette Starting to collect antique jewellery av John Benjamin. I den fanns en brosch av Jensen utformad exakt som figuren på min puderdosa.
Ju mera man läser böcker och följer med auktioner, desto mera lär man sej. Internet har fört med sej en massa information, visserligen får man absolut inte tro blint på allt som skrivs där, men visst är det ett jättebra hjälpmedel om man använder det rätt!

Syskonsjälar i glasvärlden (del 1)

2009-02-13T09:36:00.006+02:00

Ju längre tid man varit samlare, desto större förutsättningar har man att träffa på lookalikes. Förmodligen åtminstone i det här fallet, ifrån samma glasbruk.
Vasen är i vackert lite mjökskimrande glas, typ opalglas medan karamellskålen är i frostat klart glas. Båda har samma dekoration. Enda skillnaden är att det gröna långsmala mönstret liksom är vridet mot karamellskålens botten.
Jag skulle gissa på att det här skålarna hör hemma i österrike-ungern.
Vasen tycker jag har elegans, karamellskålen mera rolig.
Mellan inköpena av dehär skålarna gick det ca tio år. Alltid roligt att träffa en gammal bekant!
Jag är jätteledsen för att allt jag fotograferar känns gult i färgen. Jag borde ha en stark lampa till och dessutom en bättre kamera, lite äkta ljus ifrån moder sol skulle väl inte heller skada, men det är ju bara grått dag efter dag i min del av världen!

Min dotter är abiturient

2009-02-12T20:30:00.003+02:00

I Finland hade vi idag minst sagt karnevalsstämning, om än så bara för en timme!
Abiturienterna åkte runt staden på lasbilsflak, utklädda enligt nå´t tema, skrikande, tjoande och kastande karameller till släktingar och alla skolbarn som flockas längs med gatorna.
Min dotters klass hade valt som tema takeoff ifrån skolan med BW-lines, skolans rektors initialer. Så de var utklädda till cabin-personal.
Säkert 30-40 lastbilsflak fulla med abiturienter snurrade runt stadens kärncentrum tjoandes!
Det här var alltså abiturienternas sista officiella skoldag, nu återstår då studentskrivningarna i mars, och studentdimissionen den sista maj, när då mössan trycks på deras huvud!

Oidentifierad keramikvas

2009-02-11T23:28:00.004+02:00

Den här keramikvasen är signerad, men jag har trots det inte lyckats få reda på vem som står bakom signaturen. Skulle kunna vara K F eller K E, men eftersom signaturen är målad och vasens undersida pga leran är skrovlig, så ser man inte så tydligt vad där egentligen står.
Jag tycker väldigt mycket om den här vasen som är gjord i rödlera. Färgerna är så härligt mustiga, och formen och mönstret bildar en så vacker helhet.
Jag har två jättebra keramikböcker aom jag har letat signaturer i, Åsa hellmans bok Konstkeramiken i Finland, och Bengt Nyströms Svensk keramik under 1900-talet, men tyvärr så hittade jag inte signaturen i dem heller.
Alla gåtor brukar lösas till slut, så det är bara att vänta och se!

En vas i många färger

2009-02-09T20:20:00.006+02:00

(Klicka på bilden för större bild.)

Den här vasen har jag valt att fotografera ensam, för den är ganska udda i min samling. Den känns närmast glad, med sina många färger, runda former och samtidigt lätt rutade mönster. Dessutom så är den ju för jugendtiden typiskt glänsande.
Jag har faktiskt ingen aning om varifrån den kan tänkas härstamma. Och jag har aldrig heller sett någon snarlik vas.

Vackra bokpärmar

2009-02-07T13:35:00.021+02:00

Begreppet "den moderna boken" uppstod i Frankrike på 1870-talet. Man började betrakta boken som ett konstverk. Bokbindarna ville dekorera böckerna på ett sätt som överskred deras egen konstnärliga förmåga, medan konstnärerna å sin sida ville komponera band.

(tryck på bilderna för större format)

I Sverige är den stora mästaren Gustaf Hedberg inom bokbinderiet. Han inledde samarbete med flera konstnärer (i Finland t.ex. tidigare omnämna Eva Mannerheim Sparre). Av honom har jag Schuck: Världslitteraturens Historia, ett vackert klassiskt bokband i två färgers grönt som han själv har designat pärmen till, och sen då Sveriges rikes grundlagar, inbunden i läderband av Gustaf Hedberg, men utformad av Arthur Sjögren.

Louis Moe, dansk konstnär har ritat pärmarna till Jonas Lies samlade verk och Gustav Wieds Fra land og by. Jag tycker de är fantasifulla.

Ännu två danska böcker som jag tycker har vackra pärmar, båda signerade, men tyvärr vet jag inte av vilka konstnärer. Ena F K och andra M O.

Tyskland hade också vackert dekorerade böcker . Det här Tyska uppslagsverket: Weltall und Menschheit har vackert drivna läderornament och för att riktigt göra det fint en liten koppar plakett som pricken på i:et. Förlaget är Bong & co.

Bibeln är ju ett tacksamt objekt att dekorera, så här får ni se en tysk bibel med vackra vita liljor. Signerad P.S. men vem det är vet jag tyvärr inte.

Heinrich Heines: Poetiska verk fick jag av min syster i julklapp för ett par år sedan. Jättevackert band också det.

Ett par andra typiska tyska jugendornamenterade böcker, som inte är lika våldsamt utförda som ovanstående.

Jag har en bokhylla som är tillägnad bara vackra jugendband. Vad böckerna handlar om är i dethär fallet egalt, eftersom jag köpt dem enbart som varande oerhört vackra bokpärmar. Alla böcker med undantag av de som jag fått av någon är köpta vid Åbo Akademis biblioteks restlager för tjugo till trettio år sedan. Jag var studerande på den tiden och var redan då galen i jugendstilen. Billigare än så här kunde man inte samla, böckerna kostade inte många mark per styck, och det roliga var ju dessutom att försöka ta reda på konstnärerna bakom bokpärmarna.

Idag finns det många som samlar på vackra jugendband, det gör inte jag, jag har ju min bokhylla redan full!

Ett gott skratt förlänger livet!

2009-02-06T21:27:00.004+02:00

Kanske ni undrar över rubriken. Det finns faktiskt en förklaring. En kväll under jullovet satt jag och gick igenom de olika auktionshusens höstkataloger. Den tyska auktionsfirman http://www.quittenbaum.de/ hör till mina favoriter, där har de auktioner för enbart art nouveau stilen eller art deco stilen med jämna mellanrum. Jag hade plöjt igenom nästan hela deras oktoberauktion, när av de sista föremålen var fem stycken mässingskrokar. Hakan föll ner på mej och jag sprang ut i vår tambur. Utropspriset på de fem krokarna var otroliga 700 euro, och ute i min tambur hängde tre exakt likadana! Föga förvånande så blev de inte sålda. Priset var ju skrattretande högt, men visst fick ju mina krokar ett mervärde i mina ögon. Auktionsfirman hade ju ändå gått med på att lägga ut dem till det priset för försäljning. Jag antar ju att också de har någon sorts prispolitik!

Nå hur kommer det då sig att jag har lyckats köpa så vackra krokar, för visst är de formsköna.

Nöden hade ingen lag. När vi flyttade in i lägenheten fanns här ingen kapphängare, nåväl jag traskade iväg till mina närmaste köp- och säljaffärer. I den första hittade jag hyllan med exakt rätt mått för vår vägg invid dörren, men med fula stålkrokar. Följande affär hade då de här tre mässingskrokarna i en låda med andra konstiga metallgrejer. Jättenöjd gick jag hem, bytte ut krokarna på hyllan och proppade upp den på väggen. I tio år har den hängt där med våra kläder, utan att jag ens haft en tanke på att krokarna skulle vara speciella. Jag skulle väl knappast ens ha tagit med mej hyllan ifall vi flyttat. Ibland får man sig som sagt, ett gott skratt!

Mera jugendglas

2009-02-05T09:42:00.003+02:00

Man borde alltid skriva upp allting som man vet. Jag har faktiskt vetat vid vilket glasbruk den vita vasen med grön bård nertill är tillverkad. Men tyvärr, det har jag nu glömt. Jag antar att jag sett det på någon auktionslista, som naturligtvis inte mera finns tillgänglig på nätet. Vad lär vi oss av detta, jo skriv alltid upp allt du får reda på om någon antikvitet.

Jag är mina föräldrar evigt tacksam för att de ägnade sina pensionsdagar till att skriva ner dels vår släkthistoria (min mamma hade släktforskning som hobby), och sedan skriva böcker om alla föremål de hade hemma. På det här sättet vet nu vi efterlevande vilka saker som gått i släkten, och vad de själva har köpt i antikvitetsväg och naturligtvis finns deras "knowledge" om föremålen kvar.

Johann Loetz-Witwe

2009-02-03T20:45:00.003+02:00

Jugenderans glas är helt underbart. Den här österrikiska glastillverkaren Loetz specialiserade sig på iriserande glas. Eftersom de väldigt sällan är signerade så gäller det bara att veta hur de ser ut. De exemplar jag har är ju naturligtvis sådana vaser som tillverkades i relativt stora serier, sedan hade väl de flesta åtminstone bättre glastillverkare också väldigt exklusiva kollektioner som idag rör sig väldigt lite, de finns väl för det mesta på museér. Den stora vasen i mitten hör till en kollektion som heter phänomen, den minsta hör till kollektionen papillon, medan den i mitten är jag inte hundra procent säker på om det är loetz-glas överhuvudtaget. På nätet har jag nog hittat den som varande loetz, men det tar jag inte som en garanti. Om man är intresserad så lönar det sig att kolla på http://www.loetz.com/

Sextiotalsörhängen eller?

2009-02-02T11:58:00.004+02:00

Jag kan inte motstå saker som jag tycker är snygga! Örhängena ovan köpte jag i helgen i Göteborg. Jag tycker de är fruktansvärt formsköna, men inser att jag knappast kommer att använda dem själv, så mitt hopp står till min 18-åriga dotter! De är gjorda av bärnsten och silver.

Vi kom till Göteborg vid elvatiden på lördagförmiddag, så jag hade ungefär en tre-fyra timmar att plöja igenom antikaffärerna. Till stor nytta var antikguiden 2008 som jag fick med tidningen antikvärlden ifjol. Verkligen en praktisk liten katalog för sverigebesökaren. Det som jag tyckter är lite ledsamt är att antikhallarna inte är vad de kunde vara. Alltför många tomma affärslokaler...!

Den danska Kähler vasen

2009-01-29T20:44:00.003+02:00

På min gata finns två butiker som säljer gamla grejer. Den ena är en köp- och säljaffär utan någon som helst profil. Där kan man köpa allt ifrån helt "nya" grejer till riktigt spännande antikviteter. Det låter helt vansinnigt, men de här killarna har ibland haft helt otroliga saker utan att själv förstå vad de sålt. De riktiga fyndena kan man göra här. Den andra är en butik som heter art design, redan namnet visar att här talar vi om nittonhundratals design. De är förhållandevis billiga, men de vet i allmänhet i varje fall vad de säljer, men den här gången råkade de faktiskt inte veta. Herman Kählers keramik är väl inte alltid så väldigt spännande, men han har nog haft några väldigt seriösa namn som designat för honom, bl.a. Theodor Bindesböll och Otto Eckmann. Min vas tycker jag har ett spännande mönster och den torde vara gjord i början av 1920-talet. Vem som är dess upphovsman vet jag inte. Själv är jag väldigt förtjust i den.

Färglitografi av Paul Berthon

2009-01-28T20:28:00.005+02:00

Sa Trés Gracieuse Majesté la Reine Wilhelmine 1901.

Så heter min originallitografi av Paul Berthon. Jag minns ännu vilken spänning jag kände när jag på Stockholms auktionsverks jugendauktion i mars 1984 ropade in den här affischen. Jag hade rest över till Sverige speciellt för att få vara med på den här auktionen. Det var lite av en "dream come true". Jugend i den omfattningen fanns helt enkelt inte i Finland, och stilen hade jag ett par år tidigare fallit pladask för.

Jag är ännu också fruktansvärt nöjd med mitt köp. Den kostade då 900 kr, gick 100 kr under utropet och som pricken på i:et blev den ännu i april -84 numret av Antik & auktion avbildad. Det tyckte jag då var jätteroligt!

De tre stora namnen som förknippas med just det typiska kvinnoidealet i art nouveau-stilen (långt böljande hår och enorma mängder blommor) är Alphonse Mucha, Eugène Grasset och Paul Berhon. Paul Berthon är den minst kända av dem. Han var elev till Grasset. Han levde mellan 1872-1909, och var verksam just exakt de åren som art nouveau-stilen blomstrade.

Grevinnan Eva Mannerheim Sparre

2009-01-27T22:10:00.008+02:00

Den här etsningen föreställande Eva Mannerheim Sparre är gjord av Louis Sparre 1918. Louis Sparres målningar och etsningar ser man då och då på auktioner.

Som jag i mitt förra inlägg berättade, så gifte sig greve Louis Sparre som alltså grundade A.B.Iris med friherrinan Eva Mannerheim, syster till Finlands räddare marskalk Mannerheim.

Hon var bokkonstnär och den första läraren vid Ateneums konstindustriella högskola som undervisade i läderplastik. Hon gjorde otroligt snygga läderplastikarbeten och även andra bokpärmar. Jag har första gången snavat över hennes namn och alster i ett nummer av tidningen The Studio från 1899-1900 som hette Modern book-bindings & their designers. Tyvärr har jag ännu inget läderplastikarbete gjort av henne, men "den som söker han finner", så jag jobbar enträget på det! Den här linnebeklädda bokpärmen är hittills det enda exemplet på hennes konstnärsskap som jag äger.

Iris-keramik

2009-01-26T15:17:00.008+02:00

A.B.Iris (grundad 1897) är Finlands svar på art- and crafts-rörelsen i England. Den lilla fabriken i Borgå nära Helsingfors var verksam endast i åtta år, men hann på den tiden sätta sina spår i Finlands konstindustri. Här tillverkades högklassiga möbler och otrolig keramik.

Grundaren var Greve Louis Sparre, som kommit till Finland i slutet av adertonhundra-talet genom sina vänner, Axel Gallén (senare känd som Axeli Gallén -Kallela), Eero Järnefelt och Emil Wikström. Alla dessa konstnärer hör till Finlands främsta konstnärer under jugend-tiden.

På sina resor i Europa kom Greve Sparre och hans fru Eva Mannerheim (bokbindarkonstnär) i kontakt med den tidens främsta konstnärer och lyckades få den belgiska keramikern A.W.Finch som samarbetade med Henry van der Velde, att tända på idén att komma till Finland och sätta igång med keramiktillverkning vid Iris-fabriken.

Min mammas moster hade s.k. näsa för konst, så hon köpte redan i början av nittonhundra-talet dessa två vaser ifrån Iris-fabriken, designade av A.W.Finch. Tyvärr är den ena inte helt intakt, den skadades i kriget under bombningarna i Helsingfors.

Jag vill för min del sprida lite kunskap här på min blogg om Jugend-tiden i Finland, som blev väldigt intensiv p.g.a. att vi tillhörde storfurstendömet Ryssland. Konstinriktningen blev väldigt nationalistisk.

Hej!

2009-01-25T15:16:00.003+02:00

Välkommen till min antikvitetsblogg! Jag är vad jag skulle kunna kalla jugend-freak. Jag har samlat på jugend-antikviteter i närmare trettio år. Formspråket har tilltalat mej ifrån första gången jag stiftade bekantskap med stilen. I den här bloggen vill jag visa upp grejer som finns i min samling och också gärna sprida lite kunskap om själva stilen.

Jag har också en annan blogg där jag skriver om mitt trädgårdsintresse. Den bloggen startade jag i juni 2008.

I mitt första inlägg skall jag presentera en läcker glasvas, som jag ärvt. Den har tillhört min mammas mormor.