Mina farföräldrar tyckte hjärtligt illa om den här vasen. De fick den på trettiotalet av min farfars storasyster Gerda, när hon kom ifrån Paris. Kanske det berodde på att de tyckte hela faster Gerda var en besvärlig person, hon var synnerligen bestämd av sej och var säkert ganska bestämmande över sin yngsta bror!
I varje fall så berättade hon när hon gav den att det var av det finaste glaset man kunde köpa i Paris! Min farfar tyckte bara den var förfärlig och berättade för min mamma när han tog fram den långt inifrån skåpets vrå, att medan Gerda levde så försökte de alltid ställa den lämpligt vid någon dörr eller på yttersta kanten av hyllan, för att den hoppeligen skulle falla i golvet och gå sönder!
Jag har känslan av att den faktiskt inte skulle ha gått sönder av att flyga i golvet, för den är av ett verkligt tjockt vackert glas.
Enligt mej är det en vas gjord av den välkända firman Daum i Nancy. Daumglaset har den typiska matta ytan och murriga färgskalan.
