Vackra bokpärmar

Begreppet "den moderna boken" uppstod i Frankrike på 1870-talet. Man började betrakta boken som ett konstverk. Bokbindarna ville dekorera böckerna på ett sätt som överskred deras egen konstnärliga förmåga, medan konstnärerna å sin sida ville komponera band.













(tryck på bilderna för större format)

I Sverige är den stora mästaren Gustaf Hedberg inom bokbinderiet. Han inledde samarbete med flera konstnärer (i Finland t.ex. tidigare omnämna Eva Mannerheim Sparre). Av honom har jag Schuck: Världslitteraturens Historia, ett vackert klassiskt bokband i två färgers grönt som han själv har designat pärmen till, och sen då Sveriges rikes grundlagar, inbunden i läderband av Gustaf Hedberg, men utformad av Arthur Sjögren.


Louis Moe, dansk konstnär har ritat pärmarna till Jonas Lies samlade verk och Gustav Wieds Fra land og by. Jag tycker de är fantasifulla.



Ännu två danska böcker som jag tycker har vackra pärmar, båda signerade, men tyvärr vet jag inte av vilka konstnärer. Ena F K och andra M O.


Tyskland hade också vackert dekorerade böcker . Det här Tyska uppslagsverket: Weltall und Menschheit har vackert drivna läderornament och för att riktigt göra det fint en liten koppar plakett som pricken på i:et. Förlaget är Bong & co.



Bibeln är ju ett tacksamt objekt att dekorera, så här får ni se en tysk bibel med vackra vita liljor. Signerad P.S. men vem det är vet jag tyvärr inte.



Heinrich Heines: Poetiska verk fick jag av min syster i julklapp för ett par år sedan. Jättevackert band också det.



Ett par andra typiska tyska jugendornamenterade böcker, som inte är lika våldsamt utförda som ovanstående.

Jag har en bokhylla som är tillägnad bara vackra jugendband. Vad böckerna handlar om är i dethär fallet egalt, eftersom jag köpt dem enbart som varande oerhört vackra bokpärmar. Alla böcker med undantag av de som jag fått av någon är köpta vid Åbo Akademis biblioteks restlager för tjugo till trettio år sedan. Jag var studerande på den tiden och var redan då galen i jugendstilen. Billigare än så här kunde man inte samla, böckerna kostade inte många mark per styck, och det roliga var ju dessutom att försöka ta reda på konstnärerna bakom bokpärmarna.

Idag finns det många som samlar på vackra jugendband, det gör inte jag, jag har ju min bokhylla redan full!

Ett gott skratt förlänger livet!

Kanske ni undrar över rubriken. Det finns faktiskt en förklaring. En kväll under jullovet satt jag och gick igenom de olika auktionshusens höstkataloger. Den tyska auktionsfirman http://www.quittenbaum.de/ hör till mina favoriter, där har de auktioner för enbart art nouveau stilen eller art deco stilen med jämna mellanrum. Jag hade plöjt igenom nästan hela deras oktoberauktion, när av de sista föremålen var fem stycken mässingskrokar. Hakan föll ner på mej och jag sprang ut i vår tambur. Utropspriset på de fem krokarna var otroliga 700 euro, och ute i min tambur hängde tre exakt likadana! Föga förvånande så blev de inte sålda. Priset var ju skrattretande högt, men visst fick ju mina krokar ett mervärde i mina ögon. Auktionsfirman hade ju ändå gått med på att lägga ut dem till det priset för försäljning. Jag antar ju att också de har någon sorts prispolitik!

Nå hur kommer det då sig att jag har lyckats köpa så vackra krokar, för visst är de formsköna.

Nöden hade ingen lag. När vi flyttade in i lägenheten fanns här ingen kapphängare, nåväl jag traskade iväg till mina närmaste köp- och säljaffärer. I den första hittade jag hyllan med exakt rätt mått för vår vägg invid dörren, men med fula stålkrokar. Följande affär hade då de här tre mässingskrokarna i en låda med andra konstiga metallgrejer. Jättenöjd gick jag hem, bytte ut krokarna på hyllan och proppade upp den på väggen. I tio år har den hängt där med våra kläder, utan att jag ens haft en tanke på att krokarna skulle vara speciella. Jag skulle väl knappast ens ha tagit med mej hyllan ifall vi flyttat. Ibland får man sig som sagt, ett gott skratt!

Mera jugendglas

Man borde alltid skriva upp allting som man vet. Jag har faktiskt vetat vid vilket glasbruk den vita vasen med grön bård nertill är tillverkad. Men tyvärr, det har jag nu glömt. Jag antar att jag sett det på någon auktionslista, som naturligtvis inte mera finns tillgänglig på nätet. Vad lär vi oss av detta, jo skriv alltid upp allt du får reda på om någon antikvitet.

Jag är mina föräldrar evigt tacksam för att de ägnade sina pensionsdagar till att skriva ner dels vår släkthistoria (min mamma hade släktforskning som hobby), och sedan skriva böcker om alla föremål de hade hemma. På det här sättet vet nu vi efterlevande vilka saker som gått i släkten, och vad de själva har köpt i antikvitetsväg och naturligtvis finns deras "knowledge" om föremålen kvar.

Johann Loetz-Witwe

Jugenderans glas är helt underbart. Den här österrikiska glastillverkaren Loetz specialiserade sig på iriserande glas. Eftersom de väldigt sällan är signerade så gäller det bara att veta hur de ser ut. De exemplar jag har är ju naturligtvis sådana vaser som tillverkades i relativt stora serier, sedan hade väl de flesta åtminstone bättre glastillverkare också väldigt exklusiva kollektioner som idag rör sig väldigt lite, de finns väl för det mesta på museér. Den stora vasen i mitten hör till en kollektion som heter phänomen, den minsta hör till kollektionen papillon, medan den i mitten är jag inte hundra procent säker på om det är loetz-glas överhuvudtaget. På nätet har jag nog hittat den som varande loetz, men det tar jag inte som en garanti. Om man är intresserad så lönar det sig att kolla på http://www.loetz.com/

Sextiotalsörhängen eller?

Jag kan inte motstå saker som jag tycker är snygga! Örhängena ovan köpte jag i helgen i Göteborg. Jag tycker de är fruktansvärt formsköna, men inser att jag knappast kommer att använda dem själv, så mitt hopp står till min 18-åriga dotter! De är gjorda av bärnsten och silver.

Vi kom till Göteborg vid elvatiden på lördagförmiddag, så jag hade ungefär en tre-fyra timmar att plöja igenom antikaffärerna. Till stor nytta var antikguiden 2008 som jag fick med tidningen antikvärlden ifjol. Verkligen en praktisk liten katalog för sverigebesökaren. Det som jag tyckter är lite ledsamt är att antikhallarna inte är vad de kunde vara. Alltför många tomma affärslokaler...!