Mimi studerar fram till nyår!

Tänkte jag skulle lämna en liten rapport så att ni inte blir oroliga. Jag återkommer med förnyad energi troligtvis någon gång efter jul! Jag hinner tyvärr inte heller läsa och kommentera bloggar. Jag har studietid kvar vid högskolan till nyår, och tar mej nu samman och gör en kraftansträngning. Tänkte jag skulle bli färdig före jag fyller femtio......

En rysk art nouveau dosa

Jag har väldigt få ryska antikviteter. Denna dosa är köpt långt före "den ryska boomen", någongång i början av åttiotalet.
Egentligen så är det min mamma som har köpt den. Jag var med henne i Helsingfors och gick runt i antikvitetsaffärer, snäll som hon var så köpte hon den till sina egna samlingar, kanske mest för att hon såg hur förtjust jag blev i den. Mitt i studierna var ju inte min egen ekonomi den bästa. Sedermera fick jag den tror jag till min fyrtioårsdag. Gissa om den var välkommen hem till mej!
Tyvärr så märkte jag just att jag på dagen fotograferade den enbart rätt uppifrån, så man inte alls ser proportionerna och det vackra mönstret på sidan.

Två fotografiramar

Idag visar jag två stycken fotoramar designade av signaturen T P eller något liknande. De är drivna i koppar.
Jag har köpt dem med flera års mellanrum, den större i Åbo och den mindre på antikmässan i Helsingfors.
De representerar för mej typisk finsk jugend. Om man ser på jugendhusens ornamentering i Finland vid den här tiden så bär de samma formspråk som mina ramar.
Jag tycker om ramar, för då får jag lägga ut bilder på gamla släktingar. I den större ramen har jag valt att lägga min mormors studentfotografi. Vem damen i den mindre ramen är vet jag faktiskt inte. Möjligtvis någon väninna till min mormors fyra systrar, de var alla ogifta så vi har gott om fotografier i lådorna.

Quittenbaums katalog

Vårens och höstens katalog.

För ett par dagar sedan kom det en tegelsten med posten. Dags för quittenbaums jugendstil-art decó auktion den 20 oktober.
Jag har kostat på mej dessa underbara auktionskataloger, för här ser man vad som verkligen finns i jugend. Köper man en bok om jugendstil, får man ju helt underbara bilderböcker, men mest med museiföremål som återkommer i bok efter bok.
Här kan man hitta sådant som man har samlat på sej i lådorna, men som man kanske inte väntar sej att är riktiga samlarföremål. I en tidigare auktionskatalog berättade jag att jag fann mina klädkrokar som hänger i tamburen till ett vansinnigt pris. Riktigt lika skojigt var inte igenkännandet denna gång, naturligtvis fanns där grejer som jag har som jag alltid väntat mej att hitta i en sådan katalog, men en udda sked som jag någongång köpt var ju en trevlig överraskning.
Skeden är ju naturligtvis i pläter och i katalogen finns fiskbestick i samma serie. Auktionsnummer 638. Roligt!!

Österrikisk tallrik

Den här tallriken fick jag av en väninna som liksom jag brukar springa i antikaffärer. Den har baksidan full av stämplar, så hon uppfattade att den var intressant för mej. Och förvisso är den det.
Den hör till en matservis som är skapad av en av jugendstilens främsta namn, arkitekten Joseph Maria Olbrich (1867-1908) hemmahörande i Österrike.
Han grundade tillsammans med bl.a. Gustav Klimt, Koloman Moser och Josef Hoffman Wiener sezessionen.
Senare blev han professor i Darmstadt där han grundade en konstnärskoloni som allmänt kallas Darmstadtskolan.
Det är ganska roligt att man ännu kan hitta enstaka exemplar ur sådana serviser för struntsummor. Efter att ha forskat omkring på internet konstaterade jag att de betingar betydligt högre summor i mellaneuropa, och tycks där vara ganska eftertraktade.

Millefiorivas

Efter att ha bloggat bara i trädgårdsvärlden under sommaren,så är jag nu tillbaka här igen.
Jag beslöt att börja med mitt sista fynd på våren.
Denna lilla pärla fann jag i min närmaste köp- och säljaffär för en struntsumma.
Eftersom jag är så där vansinnigt förtjust i glas så flyttade den omedelbart hem till mej!
Jag kan lugnt säga att jag inte vet något om den annat än att den förstås är utförd i millefioriteknik och möjligtvis då hör hemma i Italien.
Enligt försäljaren kom den ifrån ett antikhandlarhem, och de andra grejerna som han visade därifrån vet jag att är eftersökta föremål, de intresserade dock inte mej.

Den förfärliga vasen!

Mina farföräldrar tyckte hjärtligt illa om den här vasen. De fick den på trettiotalet av min farfars storasyster Gerda, när hon kom ifrån Paris. Kanske det berodde på att de tyckte hela faster Gerda var en besvärlig person, hon var synnerligen bestämd av sej och var säkert ganska bestämmande över sin yngsta bror!
I varje fall så berättade hon när hon gav den att det var av det finaste glaset man kunde köpa i Paris! Min farfar tyckte bara den var förfärlig och berättade för min mamma när han tog fram den långt inifrån skåpets vrå, att medan Gerda levde så försökte de alltid ställa den lämpligt vid någon dörr eller på yttersta kanten av hyllan, för att den hoppeligen skulle falla i golvet och gå sönder!
Jag har känslan av att den faktiskt inte skulle ha gått sönder av att flyga i golvet, för den är av ett verkligt tjockt vackert glas.
Enligt mej är det en vas gjord av den välkända firman Daum i Nancy. Daumglaset har den typiska matta ytan och murriga färgskalan.