När jag bjuder på kaffe, vill jag gärna att upplevelsen också är estetisk. I varje fall ibland. De här kopparna är mina favoriter.
Jag är ganska säker på att de är tyska. Mönstret hör hemma där. De har faktiskt en liten stämpel under faten, men vilken tillverkare det är vet jag inte.
Jag köpte dem i en osannolik antikaffär ute på bondvischan mellan Åbo och Björneborg. Man väntar sej egentligen ingenting av en antikaffär i en liten helfinsk by, så förtjusningen var stor när det visade sej att ägarinnan är svenskspråkig och väldigt trevlig. När dessutom antikaffären innehåller en massa saker av intresse så blir man ju verkligen glad.
Skedarna som är stämplade Wurtenbergische metallwarenfabrik (andra bokstaven tyskt y) är naturligtvis gjorda i tidens modematerial, pläter. Få uppskattar materialet idag, vilket är synd. För min del är det lika användbart som silver och designen på föremålet är ju enlig mej det som avgör!
Jag börjar så småningom bli väldigt irriterad på att inte ha en ordentlig systemkamera. Som dotter till två fotografer så är jag pinsamt medveten om kvaliteten på bilderna.
