lördag 28 mars 2009

Projekt vindspel!



Nu måste jag börja med att erkänna att jag inte vet vad den här grejen heter på svenska. Försökte slå upp ordet vindklocka i svenska akademins ordlista, men den kände inte till ordet, så jag antar att det heter något annat. Blev just informerad av Bea i bloggen Daggdroppen att det heter vindspel. Och naturligtvis känner jag nu igen namnet! Tack Bea!!!
I varje fall så är jag lite av en trädgårdstok, förutom antikvitetsintresserad, så jag blir varje gång urlycklig när jag hittar något som passar ute i trädgården.
Uppriktigt sagt så trodde jag att den här typens grej var en senare "uppfinning", så jag blev nog ganska förvånad över att hitta en i just jugend-stilen. Min tippning är att den är av tysk tillverkning, men jag kan förstås ha helt fel.
Så här eländig såg den ut vid köptillfället:



Skall jag nu riktigt erkänna hur det var, så förstod jag ju inte ens att den var gjord i mässing. Jag tog några bilder under arbetsskedet, så ni förstår hur otroligt roligt det var att se den så att säga växa fram!



När första röret var putsat hade jag redan ganska ont i händerna, den mörka beläggningen satt otroligt hårt fast, antagligen beroende på att den ju varit ute i regn och rusk i nästan ett århundrade.



Tog även en bild på bara övre delen för att ni skall en bättre uppfattning om mönstret.



Cirka fyra timmar tog det mej att putsa den, idag har jag alldeles spänd nacke och muskelvärk, men det var definitivt värt besväret.
Efter många års fyndande av eländiga gamla smutsiga metallgrejer, med de mest gräsliga beläggningar så finns det ett enda botemedel. Det urgamla finska putsmedlet Sampo, i kombination med gamla trasor. Har prövat på allehanda moderna motsvarigheter, men när det riktigt kniper duger bara Sampo.

onsdag 25 mars 2009

Så otroligt roligt!



Jag fick en utmärkelse av Libby på femtiotalsjakten!
Det känns extra roligt att få den just av henne, för just hennes blogg andas en sådan otroligt genuin känsla för femtiotalet, att hon fått mej också alldeles inspirerad!
Jag vill ju gärna ge utmärkelsen vidare, och har av alla underbara blogger som jag följer med valt ut:

Rubens rabatter
Antikvitetsbloggen
Huset på landet
Leta Retro

Eftersom det känns så personligt att få en utmärkelse, så beslöt jag mej för att visa något väldigt personligt idag.
Det här smycket hänger alltid runt min hals! Det var kärlek vid första ögonkastet, jag är helt enkelt sådan att jag precis vet vad jag tycker om, har använt det dag och natt sedan dess.
Köpte det i Paris för ett antal år sedan. Franskt emaljsmycke ifrån Limoges, början av 1900-talet.

måndag 23 mars 2009

Keramikern Friedl Holzer Kjellberg



En av de främsta finländska keramikerna enligt mej, är den i Österrike födda Friedl Holzer Kjellberg (1924-93). Hon knöts till Arabia redan som 19-åring, genom att systern som var bosatt i Finland preliminärt talat med fabriksledningen om en arbetsplats för henne.
Hon studerade i konstindustriskolan i Graf, som på sin tid ansågs som en modern institution, med starka influenser ifrån Wiener Werkstätte, som å sin sida var inspirerad av Bauhaus.
Överst ser ni ett skrin i krakelerad fajans ifrån 20-talet. Härunder två puderdosor i metall med emaljmålning ifrån samma tid.





Den här skålen hör till hennes 50-60-talsproduktion. Från och med fyrtio-talet började hon själv blanda och provbränna sina glasyrer i fabrikens laboratorium för att få fram praktfulla nyanser i turkos och rött.
Hon belönades med en guldmedalj 1954 i triennalen i Milano där begreppet Finnish Design skapades.



Här ser ni exempel på två olika signeringar. En ifrån tiden före 1934, då hon gifte sig till namnet Kjellberg, och sedan en signering ifrån det serietillverkade risporslinet.



Om man talar om Arabia och Friedl Holzer Kjellberg, så är det ett måste att man presenterar hennes risporslin. I början av trettiotalet såg hon en liten kinesisk skål i risporslin ifrån Qianlong-perioden. Hon hade fria händer att experimentera på Arabia, och det gjorde hon också i de följande tio åren. Inte före 1942 visades det första risporslinsföremålet upp. Så småningom grundades en helt egen risporslinsavdelning på Arabia, som bäst arbetade 20 kvinnor på den avdelningen.
Risporslinet blev en succé som exporterades mycket till Sverige och mellaneuropa. Man ser ofta på de svenska auktionsverken risporslinsföremål.
Allt som allt arbetade Friedl Holzer Kjellberg i 46 år vid Arabia.




Källan till informationen i detta inlägg är ifrån en utställningskatalog som jag köpte på designmuséet i Helsingfors, då de hade en Friedl Holzer Kjellberg utställning där för ett par år sedan.